Gud är inte en samling lagar och måsten. Gud är inte ”kristna värderingar”. Gud är Jesus Kristus, som älskar oss med en svartsjuk kärlek. Han står och spanar efter oss när vi har lämnat honom för en annan, och han väntar svartsjukt på oss tills vi återvänder till honom. Ser han oss komma tillbaka, springer han utan minsta värdighet emot oss och omfamnar oss. ”Kära älskade! Var har du varit? Jag som älskar dig så mycket!” När jag då börjar stamma om min skuld och skam, håller han bara upp sina genomstungna händer och ser på mig. Han ser på mig med all världens kärlek koncentrerad i en enda punkt och så säger han: ”jag har redan förlåtit dig allt, och dina synder kommer jag inte mer ihåg.”
Gud älskar oss med en sådan vanvettig kärlek, och han vill ha oss för sig själv. Han vill inte dela oss med några avgudar, och han vill inte att vi sätter några mänskliga relationer på den platsen där Han ska vara. Om vi sätter Gud högst i våra liv, om han får vara vår största kärlek, då kommer det andra i våra liv få sin rätta plats och proportion.
Ibland tänker jag att när vi läser bibelord som någon har delat på sociala medier så utgår vi ifrån att de som delar känner precis det som står i bibelordet. Att den som delar bibelordet ovan redan är fylld av glädje, frid och vänlighet, och att de i sin självtillräcklighet vill skryta om det på sociala medier. Men tänk om det istället är tvärtom? Tänk om man läser och delar ett sådant bibelord för att man själv är i desperat behov av allt det? Att man är fylld av oro, att det känns som att ens dagar av glädje är över, att man inte har kraft över att hjälpa andra och att man inte orkar samla sig till bön hur man är försöker. Det är som att man vandrar igenom en öken av hopplöshet.
Det är då vi som allra mest behöver Paulus ord från Filipperbrevet. Paulus skrev brevet när han själv satt i fängelse i Rom, ändå skriver han till filipperna att de ska glädja sig och alltid be och vädja till Gud. Det är ingen skrivbordsprodukt från Paulus utan något han själv har upplevt. Under sitt långa liv i Kristi tjänst har han genom alla sina lidanden fått uppleva att det är det enda som håller, det enda som hjälper genom livets alla skeenden. Vi måste välja glädjen, vi måste välja Jesus och hans närhet, det är den enda som kan ta oss igenom ökenvandringen. Även när vi inte känner att vi vill eller orkar, måste vi välja glädjen, men inte vilken glädje som helst. Det handlar inte om känslor utan helt enkelt att vi får minnas att vi har vår djupaste förankring i Jesus och ingen eller inget annat. Inget annat kan ge oss den frid vi behöver, Guds frid däremot är ”djupare än vi någonsin kan förstå”.
”Tacka honom och låt honom veta vad ni behöver” skriver Paulus och det är en viktig poäng han har. När hopplösheten griper tag i oss glömmer vi lätt allt det goda vi äger. Vi kan lita på att Han lyssnar tålmodigt när vi berättar, om vi bara är ärliga och lägger av oss alla våra masker inför Honom. Till Jesus behöver vi inte säga ”allt är bra, allt är bra” om allt inte är bra. I vår bön till honom får vi gråta och säga precis som det är. Han lovar oss att med sin frid ge ”våra tankar och våra hjärtan skydd”. Är det inte precis det vi behöver? En rustning satt över våra trasiga och såriga hjärtan och tankar. Ett skydd där vi får vila i Guds frid tills vi får läka ut. Det kan ta tid, men Guds löften kan vi lita på. Löftet är ett ankare av hopp ⚓️
När jag var runt 25 år fick jag besked om att min sköldkörtel var underproduktiv. Med beskedet fick jag svar på varför jag alltid känner mig trött, har humörsvängningar och går upp i vikt oavsett vad jag gör. Sjukdomen som kommer vara med mig hela livet är en hormonrubbning och kompenseras med syntetiskt hormon. Hela upplevelsen att få bli ”frisk” påminde mig om frälsningen. Det fattades något i mitt liv som gjorde att jag inte mådde bra. Räddningen för mänskligheten är tron på Jesus, precis som hormontillskottet är min kropps räddning. Men livet är inte så enkelt att det löser sig med ett piller. Jag måste minst en gång varje år kolla mina hormonnivåer i blodet och justera medicinen. Börjar jag bli tröttare och orkeslös är det också läge att kolla nivåerna. På samma sätt som jag tar en tablett för att ha orken hela dagen, så måste jag ta till mig Jesus och söka honom för att ha en bra balans i mitt liv. Precis som mina årliga kontroller av hormonet, så måste vi också rannsaka oss själva och se hur vi följer Jesus. Har du börjat kompromissa med saker i ditt liv?
”Herre, utan dig är vi som en övergiven båt på öppet hav. Du är både vår fyr och kapten över livets skuta. Jag sträcker mig efter din öppna hand när jag sjunker. Utan dig är vi inget.”
Det finns mycket i livet som gör oss trötta, missmodiga och uppgivna. För egen del så har jag två små barn som behöver mycket uppmärksamhet, vägledning och andra behov som behöver mötas. I allt detta har jag ett jobb att utföra och ofta känner jag mig kraftlös och uppgiven inför dagens utmaningar. Samtidigt är jag fortfarande ganska ung och tänker att jag inte borde bli trött utan vara full av energi och kraft, vilket gjort mig lite nedstämd. Men för några veckor sedan kände jag att detta bibelord och speciellt vers 30, talade in i mitt liv och gav mig tröst. Bibelordet säger att “ynglingar kan bli trötta och ge upp”. Även om man är ung så kan man bli trött och ge upp, och det behöver inte vara något fel för det. Vad skönt att bara få konstatera att så är fallet! Men bibelordet slutar inte där, utan ger också vägledning framåt, “Men de som hoppas på Herren får ny kraft”. Hur hoppas man på Herren? Jo, bland annat genom att inte förvänta sig att alla jobbiga omständigheter ska försvinna, utan att istället söka kraft från den evige Guden, som själv aldrig blir trött, att möta omständigheterna jag inte tycker mig orka med. Denna kraft vill Gud ge oss genom sitt tilltal och sin närvaro, genom att vi bedjandes läser Bibeln. Jag har märkt att om jag läser Bibeln och ber, bara för att “få det gjort” eller “vara duktig” så hjälper det mig mycket lite. Men om jag tar mig tid, stillar mig vid Ordet och vänder min bön till Gud med en längtan att få möta honom, så gör han ofta det. Då handlar det inte om att läsa en viss mängd text eller att be i si eller så många minuter, utan man väntar tills man fått något som styrkt ens hjärta. En välkänd psalm fångar dessa tankar på ett bra sätt.
”Hjälp mig då att vila tryggt och stilla, blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla, som i Ordet mig förvarad är” –Blott en dag, Lina Sandell
Att förlåta kan vara en av de starkaste upplevelser vi kan ha tillsammans med Gud. ”Förlåt” som ord använder vi nästan varje dag, nästan lite slentrianmässigt och kan nog upplevas som lite uddlöst. För ett tag sedan fick jag befrielse från svår ångest och oro när jag förstod innebörden av Förlåt. Nyligen genomgick jag en period av fruktansvärd ilska mot en person som hade gjort mig illa och sårat mig svårt. Många skulle nog säga att det var en handling som ingen kan förlåta. Mitt i ursinnet över situation uppenbarade sig Gud. Jag hade suttit och tänkt ut massa saker som jag skulle säga och verkligen förnedra min motpart. För att rensa tankarna började jag sjunga lovsång högt för mig själv. När lovsången blev som starkast öppnade Gud mitt hjärta och talade in i det. Gud visade att jag måste sluta vara arg och förlåta, om ångesten skulle försvinna. Min bön var att Gud skulle dämpa min ångest. Men Gud gick direkt till roten och pekade på att om jag inte kan förlåta, så kommer jag aldrig bli fri. Där och då mötte Gud mig med sin kärlek och fyllde mitt inre med frid.
”Gud, tack för vad du gjorde när du visade nåden för oss på korset. Tack för förlåtelsen. Hjälp oss förstå kraften i ett sant förlåt, som vi bara kan uppleva i dig”
